För det första ”Vad är vin enligt den svenska lagen?”, den kan ju vara nog så snårig och inkonsekvent som vi alla känner till. Man får göra vin själv, men man får inte destillera det.

Anta att jag blir onykter på 20 cl 40% ig sprit, det innebär att jag blir lika onykter på 53 cl 15% igt vin. Det första alternativet – om jag tillverkar själv – är olagligt medans det andar är lagligt? Det sitter förmodligen för många IOGT:are och nykterister i Svea Rikes Riksdag.

Nå, under 2.25 % räknas det mesta som vatten, men det får inte överstiga 22 % och inte heller vara sprit eller öl?

Men vad är då vin?

En dryck som är framställd genom jäsning av druvor, druvmust, frukt, bär och –läs och häpna för detta är skoj för den som vill experimentera lite; Växtdelar (maskrosor), säd, trädsav, rotfrukter (morötter, palsternackor), olika örter och nässlor. Så i princip allt som finns ute i vår fria och ofria natur är tillåtet och användbart att göra sitt eget vin på.

Kvar bär och frukt i frysen?

En lite speciell metod som jag fått lära mig; Ta fram din saftmaja, fyll bottendelen med vatten som får koka upp, i den översta lägger du frukten eller bären lite halvtinade. Låt alltihop ånga färdigt, det kan oftast gå att fylla på mer frukt och bär under tiden.

Tappa av saften i helt rena kärl och ställ i kylen
Fruktmassan däremot för du över till en hink, späder med vatten och så får det svalna till under 25 grader.
Sätt till din vinjäst och låt det jäsa i 2-4 dygn, sila det hela och häll på saften till ett jäskärl tillsammans med saften från kylskåpet.
Sedan är det bara att jäsa enligt recept på vanligt sätt.

Jäskärl i plast eller glas?

Eftersom jag ”fallit för” jäskärl i plast så kallar jag dem för vinhinkar istället för att de inte ska blandas samman med den primitiva och inte speciellt rena metoden att använda plastdunkar. En vinhink är (i olika storlekar) en hink, med andra ord helt öppen i toppen, inga flaskhalsar där inte.
Lätta att göra rena, lätta att flytta på, finns numera med en transparent remsa så man hålla koll på sitt vin under jäsningen. Köp ingen vinhink om den inte har en ordentlig volymmarkering eller tål alkohol.

Glas är hårt

En glasdamejeanne är lätt att hålla ren, men hur många har inte kämpat för att tvätta bort ytranden av jästrester som sitter uppe under halsen.

Tvätta rent

Kan inte nog påpekas, vill du lyckas med ditt vin är renlighet A och O och detta i dubbel bemärkelse. Anta att du gjort rent din vinhink med natriumbisulfit eller Glasrens och sedan inte sköljer ordentligt, eller har rester av jäststopp i ditt kärl- det säger sig självt att det inte kan bli ett lyckat resultat.
På med stövlar, vita kläder och mössa.

Neej, det vore att överdriva , men anta att du lyckats med din jäsning och hela efterföljande process så tappar du upp vinet på glasflaskor som tyvärr visar sig inte vara rena – hela satsen kaputt. Rengör flaskorna ordentligt och stoppa in dem i en varm ugn i en halvtimme, 125 grader varmt räcker.

Kanske en av de mest populära trådarna i olika forum är “hjälp mig fixa min låga effektivitet!”. Medan det oftast finns många faktorer som bidrar till låg effektivitet, är en som är mycket ofta förbisedd en brist på precision i mätning av volymer.

De flesta av oss har möjlighet att mäta med noggrannhet ned på en gram och mäta specifik vikt, Oechleviktmätare, men många hemmabryggare kan inte mäta volymen i sina jäskärl speciellt exakt.

Som ett exempel tar vi en grundsats på kanske 18 liter och med en omärkt damejeanne så är den bara 15 liter, en miss på 17% redan här bara på grund av otydliga volymmätningar.

Sedan finns det de som väljer att markera sina dunkar eller damejeanner efter att ha blaskat med litermått eller i värsta fall med något ännu sämre. Använd absolut inte något billigt decilitermått, en gammal nappflaska eller liknande, du får garanterat helt missvisande resultat.

Kalibrera

För att göra en mycket enkel kalibrering av ditt ”volymmått” kan du göra på följande sätt (som du kanske borde komma ihåg från din skoltid) och vi får anta att din hushållsvåg inte visar alltför mycket fel. Mät först vikten på ditt volymmått när det är tomt och torrt. Så får vi anta att specifika vikten på ditt vanliga kalla kranvatten är 1.0. Så är det bara att böeja pytsa i vatten tills vågen visar den vägda tomvikten + 1 kg eller om du har sådan tur att du kunnat mäta 5 liter eller däromkring. För ju större volymmått du har från början, desto mindre adderas alla mätfel.

Om du har gott om tid passa på att plocka fram lite olika mätdon du har hemma så får du se att de flesta visar uppåt väggarna fel.

Fyll damejeannen med vatten

Börja fylla damejeannen med vatten, var mycket noga med att inte spilla och att allt vatten töms ur ditt volymkärl helt varje vända.

Markera volymer

För plast kan du använda en vanlig permanent markörpenna och på glas kan man använda vinyl klistermärken som masker och få gel glas etsning som används för frostat glas från någon pysselbutik. Klistermärken och tejp ger vanligtvis bara långsiktiga lösningar och så måste du göra om allting från början igen.
När vattnet i damejeannen är stilla kan du markera volymen

Jobbigt?

Vem har sagt att det inte får vara jobbigt att tillverka sitt eget öl, vin (av olika styrkor), men jag har sparat ett värdefullt tips till de allra sista raderna i detta blogginlägg. Efter att flera gånger konstaterat att jag med säkerhet mätt upp fel volymer i mina homebrewing ansatser började jag söka på nätet efter en bra lösning på mitt problem.
Hittade ganska snabbt detta i form av en 30 liters jäshink i plast som inte bara tål alkohol, har tättslutande lock och eftersom det är en ”hink” så är den helt öppen och busenkel att göra ren. Men framför allt så har den en literskala på en genomskinlig remsa så att jag kan kolla vad som försigår där inne i mina hinkar. Det var på sajten www.hembryggning.com som jag hittade dem och där finns för övrigt en massa smått och gott för oss hembryggare.

Diskussionerna går höga på nätet, bara höga inte hetsiga, bland hemmabryggare vilket som är bäst damejeanne av glas eller plast. Vissa anser att glas är absolut bäst och renligast medan andra med all rätt de också anser att plast är det enda rätta.

Jodå, båda lagen har helt rätt bland annat när de anser att plast respektive glas är lättast att hålla rent. Plast kan som bekant få repor både stora och små och där kan det samlas bakterier och annat otyg som kan förstöra en vinsats, Glas däremot är mycket enklare att hålla rent om det inte vore för att det är omöjligt att komma åt under flaskhalsen.

Men för min del är diskussionen över.

Låt mig först erkänna att visst jag har syndat mot Sveriges Rikes Lagar och detta ganska grovt dessutom. Jag har vid flerfaldiga tillfällen blandat socker, bakabröd jäst och vatten till en sörja som efter ett den bubblat färdigt fått befinna sig strax under kokpunkten så att ångan från den efter avkylning i en kolonn kunnat droppa ned i ett kärl. Den därvid uppsamlade vätskan har sedan efter svartfärgning fått filtreras för att återfå sin klara transparenta färg åter. Vätskan har sedan blandats med kraftiga aromer för att dölja den otäcka bismaken av olika hysteriska oljor.

OK. Detta var för mer än 30 år sedan så jag antar att jag inte kan straffas längre även om vi befinner oss i Sverige med de märkligaste lagar som kan ”nita” de flesta (Läs straffas fast hans hustru körde båten).

Vad har nu detta med damejeanner att göra? Jo, på den tiden använde jag 25 liters plastdunkar som jag fick tag på på olika ställen, kunde ha varit kemikalier eller vad som helst i dem tidigare. Dessa rester gick oftast att tvätta bort helt, men däremot så var de i stort sett omöjliga att få rena efter en jäsning. Hur man än försökte med rengöringsmedel, sand och grus spå var det alltid rester kvar efter förra jäsningen. Nu kanske inte det var så kinkigt med tanke på baka jäst och ”efterbränning” för det blev, när man tittar i backspegeln, en riktig djävulsbrygd ändå.

Glasdamejeanne då.

Jaa, det är bara att du föreställer dig det smärtsamma ögonblick när en glasdamejeanne med färdigjäst hembryggt vin på egna frukter (jo, man blev mer laglig på ålderns höst) utan någo egentlig orsak sprack och de dyra dropparna rann ut på köksgolvet där hemma.

Plastdunkar och glasdamejeanner varde härmed förbjudna.

Vad återstår då för en inbiten hemmabryggare?

Svaret var lika enkelt som nära, på vårt kära Internet hittade jag sajten www.hembryggning,com som har den perfekta lösningen som inte är speciellt dyr heller – en 30 liters vinhink i alkoholbeständig plast med litergradering och en genomskinlig remsa så att man kan hålla koll på sin brygd. Absolut tättslutande lock och bussning för jäsröret gör att ingen luft tar sig in och spökar till brygden. Och, de går inte sönder när man flyttar på dem, vilket man ju faktiskt måste göra då och då.

Hembryggning.com har ganska mycket ”godis” både för oss vinbryggare och ”utomlandsboende” som kanske vill göra sin egen sprit. Bland annat har jag lärt mig mycket om aktivt kol som jag skulle ha kunnat på den tiden ”det begav sig”

Är det verkligen någon skillnad?
Det verkar finnas en hel del debatt bland hemvinproducenter i dessa dagar om vilken typ av damejeanne som ska användas under jäsning och lagring. Är glas damejeanner bättre än plast eller är det precis tvärtom? Det är som vanligt upp till dig själv att bestämma, men vi hjälper dig lite på traven här.

För visst finns det ganska stora skillnader – och när du läst klart jkan du säkert bestämma dig för vilken damejeanne som passar dig bäst att använda.

Jämförelse

Jag listar några av de viktigaste punkterna om skillnader mellan glas och plastdunkar nedan:

Fördelar Glas damejeannen

Du kan se vad som händer under jäsning och clearing
Glas är lättare att rengöra och desinficera än plast
Glas är ogenomtränglig för repor vid normal rengöring
Lättare att få en bra tätning for jäsror
Glas är inert, inga kemikalier eller lösningsmedel kan lakas ut
Liten eller ingen oxidation uppstår under långtidsförvaring.

Nackdelar Glasdamejeannen

Glas kan krossas och därmed farligare att hantera (hala när de i vått)
Glas är tyngre än plast
Solljus genom klart glas kan skada vin
Om det är en damejeanne av gammal typ med smal hals är den mycket svår att rengöra

Fördelar Plast damejeanne

Plast damejeanner är billigare att köpa än glas damjeanner.
Säkrare att hantera och lättare. Om den tappas, det finns ingen krossat glas!
Om inte speciell vinhink som har en speciell ”tittremsa”, svårare att övervaka vinet under jäsning och clearing
 Mycket lätt att skrapa ytan vid rengöring, även mikroskopiska repor kan hysa bakterier som kan förstöra ett vin.
Om fel typ av plast kan den vara benägen att hysa upp smaker, lukter, etc.
Plast damejeanner kan tendera att göra vin svårare att klara
Svårare att få en bra lufttät tätning

Förklaringar

Det är enkelt – Glas är lättare att rengöra och hålla ren än plast. Och eftersom det är klart, är det lätt att se om det finns någon film eller gunk på insidan av damejeannen. Plast är lättare att skrapa under reningsprocessen, och i dessa mikroskopiska nedskärningar eller urholkningar, kan skadliga bakterier och annat döljas som bara väntar på att kasta sig på din nästa omgång av vin och förstöra den. Även om det inte repas, innehåller plast mikroskopiska porer som kan hysa samma skadliga element.
Fråga vilken amatör vinmakare som helst, den främsta anledningen till att vin blir “kaputt” är en brist på ordentlig rengöring. Att ha en damejeanne av glas är ditt bästa försäkring mot detta vanliga problem, eftersom de är så lätta att rengöra.
Glas är inte poröst som plast. I scenariot med lagring av vin i en plast damejeanne, skulle du verkligen vill hålla ett vakande öga på syrehalten. Vi har alla hört historier om vin som förvandlas till vinäger eftersom så mycket O2 kunde diffundera genom plasten!

Lagring av vin
Glas kan inte hysa “off” lukter och smaker som plast kan. Prova detta experiment: sätt något som luktar starkt (som ansjovis eller sardiner) i en förseglad Rubbermaid eller livsmedelskvalitet plastbehållare och sätt en del i en täckt glasskål. Efter en tidsperiod (vecka till en månad, vilket skulle simulera åldrandet i en damejeanne), ta bort de illaluktande grejorna och tvätta varje behållare så bra som möjligt. Trots upprepade tvättar, kommer du fortfarande att kunna lukta på resterna av ämnet i och runt plastbehållarna, men inte i fallet med glasskål eller skål.

Slutsats
Det är ganska jämt mellan glas- och plastdamejeanner vad gäller tillverkningen av vin, men för lagring av ditt vin är det nog glas som gäller. Det är ju inte speciellt svårt att få tag på vare sig glasflaskor, bra korkar eller krympbara flaskhattar.

Det blir per automatik också en lista över olika vintyper Alicante: ett lätt fylligt vin med inslag av tannin, strävhet och syra. Ett vin som inte överdriver med smakämne egenskaper. Det är bäst när de konsumeras medan de är unga. Det har en vacker, rik “tegelröd” färg.

Amarone: “den stora bitter”-ett torrt italienskt vin. Detta fullständiga fylliga vin är mycket moget, russinsmak och har mycket lite syra.
Denna rubin ​​lila vin kommer inte svika någon torrt vin älskare, särskilt med dess unika smaker av lakrits, tobak och fikon.

Barbera: levande nyans av rött som kännetecknar fruktiga smaker. Detta vin har en minimal mängd av tanniner som betyder att det inte kommer att vara kärvt. Smakupplevelsen kan variera från färska körsbär till en fjäderlik djärvhet. Med ålder, detta vin kan ha en touch av kryddighet.

Bardolino: ett torrt, mjukt, delikat italienskt vin som exemplifierar en bitter eftersmak. Den har en härlig fruktig arom. Kul Fakta: Under 1800-talet måste Bardolino vara jäst i vattentäta hål i marken som var belagda med stenplattor.

Barolo: har en djup röd färg och är tjock och komplex med smak. Barolo kan ha smak av rosor, frukt, ek och lakrits.

Beaujolais: En torrt franskt vin som är fruktigt, färskt och enkelt. Det har en hög surhetsgrad och inte garvsyra eller kärvhet. De är bäst när de konsumeras unga.

Brunello: En stor druva variant av Sangiovese.
Det var det första vinet i Italien att erkännas med “hög status.” Det har en hög syra och en lätt kropp.

Cabernet Franc: uttalad karaktär, mjuk men distinkt tanniner och djup färg, åldras väl. Vanligtvis blandas med andra druvor att producera en lätt till medelfyllig vin. Fruktigare än Cabernet Sauvignon.

Cabernet Merlot: Favorit bland svarta vinbär och körsbär, Merlot blandningen slätar till det. Ett fylligt vin och dess stickande smaker sitter kvar på gommen.

Cabernet Sauvignon: rikt, intensivt vin som har aromer av bär frukt och blommor. Har en slät kvardröjande smak.

Carignane: deep violett-lila nyans, starka tanniner och har en hög alkoholhalt. Används för blandning på grund av dess rika färg.

Carmenere: en djup färg fyllig, torr och fruktigt röd vin. Doft av kryddor, sylt, hallon och mörk choklad med smak av tobak och fikon.

Chardonnay: smak av äpplen, päron, citroner, persikor och vindruvor. Terroir har ett betydande inflytande på denna variation är kemi och smaker.

Chateau Neuf de Pape: Fyllig med kraftfull karaktär. Erbjuder inslag av choklad, kakao, och rök.

Chianti: Mycket ungt. Det har fruktig fräsch överklagande av Beaujolais och är vanligtvis en Sangiovese druvblandning.

Carmenere: djup fyllig, torr och fruktig. Doft av krydda, sylt, hallon och mörk choklad. Antydan till tobak och fikon.

Dolcetto: “. Liten söt en” Traditionella stilar är lätta lila med låga tanniner, körsbär, hallon, goda smaker med inslag av krydda.

Frascati: Italienska vitt vin som kan vara antingen torrt eller sött. Har en citrus, blommig smak och slående syra.

Franska Colombard: ett mycket fruktig, skarpt, torrt vin med smaker av persika och citron. Låg syra.

Gewurztraminer: En av Tysklands mest kända sorter dess namn översätts till “krydda.” Det är naturligt hög socker och väl balanserad i syra. Typiskt torr med doft av rosor, passionsfrukt och blommiga noter.

Grenache: Den mest allmänt planterade röda druvan i världen. Detta vin är kryddigt, bär smaksatt och mjuk på gommen. Varken kärvt eller garvsyra. Det används oftast som en blandning druva grund av dess höga avkastning och framgång i varmt klimat.

Lambrusco: Ett italiensk vin känd för sin naturliga gasutveckling. Ett sött medelfylligt vin som har hög syra.

Liebfraumilch: En halvsöt tysk vitt vin. Namnet betyder “älskade dam mjölk.” Det är ett klassiskt torrt vin med en trevlig fruktig och blommig smak.

Malbec: Gör ett torrt kryddigt vin. Kraftfull karaktär med björnbär, plommon, röd paprika, söt körsbär, krydda lakrits, och bitterljuvt, nästan som osötad choklad eller espresso.

Malvasia / Melavasia (Röd, Blanc eller Nera): Vanligtvis ett delikat, sött vin med hög alkoholhalt.
Meritage: En blandning av Cabernet Sauvignon med andra röda sorter för att göra en unik och smakrikt bordsvin

Merlot: mjukare och fruktigare än Cabernet Sauvignon, men har många liknande egenskaper som det. Den har svart körsbär, vinbär, ceder och gröna oliver.

Montepulciano: hjärtligt och surt. Det har mörkt fruktig smak och överraskande inslag av kakao, choklad och karamell.

Muscat, Muscato, Muscatel Alejandria: har en söt, blommig doft. På grund av den höga nivån av socker är det vanligen används för sötare viner. Emellertid kan den användas för att göra ett vin med hög alkoholhalt.

Nebbiolo: en fullständig smaksatt vin med välbalanserad, hög nivåer av syra och tanniner. Dess doft är minnesvärd med rosor och tjära.

Palomino: En spansk druva som används för att göra sherry. Den druvan har normalt mycket låg syra och oxiderar lätt.

Petit Syrah: dess björnbär och dofter krydda gör en robust vin med en mörk inky färg. Gör en välbalanserat vin och kan beskrivas med doftande smaker av nejlikor och violer.

Pinot Grigio: En mjuk, försiktigt parfymerat vitt med inslag av honung till kryddig mysk. En av de mest populära vita.

Pinot Noir: dofter liknar svarta vinbär. Söt fruktighet och låga tanniner. Åldrande tar fram en kryddig och rökig smak. Dess smaker för tankarna söta röda bär, plommon, tomater, körsbär och ibland har en betydande jordig eller vedartade smak-beroende på att växtförhållanden (terroir).

Riesling: En mycket aromatisk druva som visar en blommig parfym. Vanligtvis ett halvsött eller torrt vin.
Fruktsmaker kan variera från persika, grönt äpple och citrus. Det är en mycket “terroir specifikt” vin (påverkas av den plats där den
ursprung).

Rioja: kan vara antingen en röd eller vit. Den röda rioja har bär och sten frukt medan den vita rioja har citrus och tropiska fruktsmaker. Typiska druvor som används i denna blandning är Tempranillo, Garnacha Tinta, Graciano och Mazuelo.

Ruby Cabernet: en fullständig röd färg. Med smaker av svarta vinbär, körsbär och hallon. Det är en korsning mellan Cabernet Sauvignon och Carignan.

Sangiovese: rubinröd färg har en ljuvlig röd körsbärskaraktär med inslag av viol.

Sauvignon Blanc: lätt till medelfylligt torrt vin som utvecklar en örtartad boquet och kryddig smak.

Soave Classico: fylligt och har en ren, frisk, nötig och fruktig smak.

Shiraz: en blandning av björnbär, kryddor och choklad. Anses utgöra bästa kvalitetsvinerna.

Syrah: En mörk, rik färg och har en mognad som ger en fullt kryddig finish.

Thompson Kärnfria: en druva som används för att göra söta bordsviner. Har en grönaktig vit färg.

Trebbiano: har en låg alkoholkoncentration som hjälper det skarpa och ljusa. Kan vara hög i syra.

Valdespena: mörk och fruktig, liknande Zinfandel

Valpolicella: Tillverkad av tre druvsorter: Corvina Veronese, Rondinella och Molinara. Detta vin är en lätt, doftande bordsvin känd för sin surkörsbär smak.

Verdicchio: Mycket rik på kropp och textur och har en hel del karaktär. Det är hög i syra, har smaker av grönt äpple, kalk och har en mandel finish.

Vermentino: Fyllig med dofter av citrus, löv och nötter. Kan vara hög i syra.

Vieux-Château-du-Roi: “. Stora gamla hus av konungen”
Har en boquet av steniga mineral som dröjer sig kvar med röd lakrits och aromer Blackberry. Det är ett fylligt vin.

Vino de Casa: house red .

Viognier: intensiv fruktighet men visar ett torrt och aromatisk slut.

Vit Merlot: Merlot druvor som inte är urlakade vilket resulterar i en vit eller rouge vin. Maceration är kontakt med druvskalen, vilken kontakt extraherar färg.

Zinfandel: en djupröd, kryddig, pepprig vin med inslag av frukt, bär eller mörka körsbär.

Zinfandel Royal: djupröd färg som en gammal vinstock Zinfandel.

Maceration användes förr angående utlösning av ett ämne ur en drog genom inverkan av någon vätska; Synonym kan vara ”urlakning”

Inom vinframställning används begreppet maceration (eller skalmaceration) på ett likartat sätt, för att beskriva urlakning av smak- och färgämnen ur druvskalen och druvkärnorna samtidigt som jäsning sker, efter att druvorna har krossats. Maceration är särskilt viktigt vid framställning av rött vin, eftersom druvornas färgämnen sitter i skalen. En typisk macerationstid för ett rött vin är flera dagar. Anledningen till att jäsning och maceration sker samtidigt, och att macerationen tar så pass lång tid, är att den alkohol som successivt bildas vid jäsningen bidrar till urlakning av ämnen som har låg löslighet i vatten.

Maceration är en process vid vinframställning där fenoliska material av grape-tanniner, färgämnen (antocyaniner) och smak föreningar, lakas ur druvskal, frön och stjälkar i musten. Maceration är den process genom vilken det röda vinet får sin röda färg, då 99% av alla druvsaft (med undantag för teinturiers) är klar till gråaktiga till färgen. Vid produktion av vita viner undviks maceration antingen aktivt eller tillåts i mycket begränsad omfattning i form av en kort kontakt mellan musten och skalen.

Detta är mer vanligt i produktionen av varianterna med mindre naturlig smak och kroppstruktur som Sauvignon Blanc och Sémillon. För Rosé används maceration mellan skal och must men inte i samma omfattning som vid rött vin.

Medan maceration är en teknik som vanligtvis förknippas med vin, används det också med andra drycker, såsom Lambic, piołunówka, Campari och crème de cassis, en också för att smaksätta ren sprit med örter för att göra ört-baserad alkohol som exempelvis absint.

Process

Processen för maceration börjar, i varierande utsträckning, så snart druvornas skal bryts och utsätts för en viss grad av värme. Temperatur är den ledande kraften, med högre temperaturer uppmuntras mer nedbrytning och utvinning av fenoler från skal och andra material från druvplockningen.

Maceration fortsätter under jäsningsperioden och kan pågå väl förbi den punkt då jästen har omvandlat allt socker till alkohol. Själva processen är långsam med föreningar såsom antocyaniner som behöver passera genom cellmembranet av skalen att komma i kontakt med vinet. Under jäsning, kan högre temperaturer och högre alkohol uppmuntra denna process med alkoholen fungerande som ett lösningsmedel för att hjälpa till vid nedbrytningen av de organiska föreningarna inom druvmaterialet. Denna process förefaller sakta ned när vinet når en alkoholhalt på 10%.

Under hela jäsningen, frigörs koldioxid som en biprodukt av omvandlingen av socker till alkohol. Koldioxiden försöker fly från musten genom att stiga till toppen av blandningen, skjuter druvskal och annat material till toppen också. Detta bildar vad som är känt som ett lock som är synligt på toppen av en vinhink. Vid denna punkt, kommer en mycket begränsad mängd av must i kontakt med skinn, och vinmakare försöker korrigera detta genom att trycka ned locket (antingen med utrustning eller den traditionella metoden att trampa med fötterna) eller genom att pumpa vin ut från under och över på locket. Denna process av “pumpning över” eller “stansa ned” locket görs ofta under jäsningsprocessen, beroende på graden av maceration vinmakarens önskar. En effektiv och modern metod för maceration är “pneumatage processen”, där komprimerad luft eller gas sekventiellt sprutas in i saften. Bubblan som skapas under pneumatage process använder gravitationen och vikten av saften att cirkulera vinsaften med locket av skinn och druvan möjliggör ökad utvinning av arom, färgämnen och tanniner att diffundera in i vin saften.

Fördelar
Längre maceration vid hög temperatur kan ta fram djupare färg i vinet.
Beroende på sort kan processen för maceration dra ut många smaker i vin som annars skulle saknas. Den kan förbättra kroppen och munkänsla för många viner, liksom det förstärker färgen. Större extraktion kan lägga till komplexiteten och livslängden för vinet genom att utveckla mer komplexa tanniner som mjuknar under en längre tid. Med dessa fördelar kan risker för att utveckla olika vin fel, såsom utveckling av ättiksyra (eller “flyktig”) syra. För mycket utvinning kan också öka hårda vissa tanniner där vinet är inte blir särskilt lättillgängligt för de flesta vindrickare.

Andra processer
En klassisk metod för maceration är druvtrampning eller pigeage där druvorna krossas i ett kar med barfota arbetare.

Processen av kall maceration är där temperaturer under jäsningen måste hållas låg för att uppmuntra extraktion med vatten och tillsättes svaveldioxid än att förlita sig på värme och alkohol för att verka som ett lösningsmedel. Denna teknik var populär i produktionen av viner från Bourgogne under 1970 och 1980, men det finns fortfarande en del debatt bland enologists om övergripande fördelar för och kvalitet på vinet.

Kolsyra maceration är fermentering av hela kluster av obrutna druvor i en atmosfär mättad med koldioxid, vilket förhindrar traditionell jästfermentation. Det är en process som skiljer sig från vad som brukar kallas för vinframställning med “maceration”. Men detta är knappast något som hembryggaren börjar att pyssla med men däremot kan det vara mycket viktigt att använda rätt grejer när man vill utföra en bra maceration hemmavid. Guldgruvan för hemmabryggare hittade jag (som vanligt på nätet) och den heter hembryggning.com där ett antal typer av macerationskärl av olika former och volymer finns att inhandla till vettiga priser