Diskussionerna går höga på nätet, bara höga inte hetsiga, bland hemmabryggare vilket som är bäst damejeanne av glas eller plast. Vissa anser att glas är absolut bäst och renligast medan andra med all rätt de också anser att plast är det enda rätta.

Jodå, båda lagen har helt rätt bland annat när de anser att plast respektive glas är lättast att hålla rent. Plast kan som bekant få repor både stora och små och där kan det samlas bakterier och annat otyg som kan förstöra en vinsats, Glas däremot är mycket enklare att hålla rent om det inte vore för att det är omöjligt att komma åt under flaskhalsen.

Men för min del är diskussionen över.

Låt mig först erkänna att visst jag har syndat mot Sveriges Rikes Lagar och detta ganska grovt dessutom. Jag har vid flerfaldiga tillfällen blandat socker, bakabröd jäst och vatten till en sörja som efter ett den bubblat färdigt fått befinna sig strax under kokpunkten så att ångan från den efter avkylning i en kolonn kunnat droppa ned i ett kärl. Den därvid uppsamlade vätskan har sedan efter svartfärgning fått filtreras för att återfå sin klara transparenta färg åter. Vätskan har sedan blandats med kraftiga aromer för att dölja den otäcka bismaken av olika hysteriska oljor.

OK. Detta var för mer än 30 år sedan så jag antar att jag inte kan straffas längre även om vi befinner oss i Sverige med de märkligaste lagar som kan ”nita” de flesta (Läs straffas fast hans hustru körde båten).

Vad har nu detta med damejeanner att göra? Jo, på den tiden använde jag 25 liters plastdunkar som jag fick tag på på olika ställen, kunde ha varit kemikalier eller vad som helst i dem tidigare. Dessa rester gick oftast att tvätta bort helt, men däremot så var de i stort sett omöjliga att få rena efter en jäsning. Hur man än försökte med rengöringsmedel, sand och grus spå var det alltid rester kvar efter förra jäsningen. Nu kanske inte det var så kinkigt med tanke på baka jäst och ”efterbränning” för det blev, när man tittar i backspegeln, en riktig djävulsbrygd ändå.

Glasdamejeanne då.

Jaa, det är bara att du föreställer dig det smärtsamma ögonblick när en glasdamejeanne med färdigjäst hembryggt vin på egna frukter (jo, man blev mer laglig på ålderns höst) utan någo egentlig orsak sprack och de dyra dropparna rann ut på köksgolvet där hemma.

Plastdunkar och glasdamejeanner varde härmed förbjudna.

Vad återstår då för en inbiten hemmabryggare?

Svaret var lika enkelt som nära, på vårt kära Internet hittade jag sajten www.hembryggning,com som har den perfekta lösningen som inte är speciellt dyr heller – en 30 liters vinhink i alkoholbeständig plast med litergradering och en genomskinlig remsa så att man kan hålla koll på sin brygd. Absolut tättslutande lock och bussning för jäsröret gör att ingen luft tar sig in och spökar till brygden. Och, de går inte sönder när man flyttar på dem, vilket man ju faktiskt måste göra då och då.

Hembryggning.com har ganska mycket ”godis” både för oss vinbryggare och ”utomlandsboende” som kanske vill göra sin egen sprit. Bland annat har jag lärt mig mycket om aktivt kol som jag skulle ha kunnat på den tiden ”det begav sig”